7081-59 = 0-0?

Måste förklara mina tankar om Rickes inlägg: Kan inte bara udda vara jämt?

Det här skulle kunna bli hur långt som helst men jag ska försöka korta ner.
Det är en ständig kamp om egentid,vem som gör vad, vem som ska vara föräldraledig....
Eftersom jag ammar och är hemma den första tiden gör jag självklart mest.
När jag är hemma och sköter allt själv går det jättebra. Den där irritationen kommer så fort dörren slår upp och fadern i familjen kommer hem. Då är självklart att jag behöver avlasting och egentid. För jag har tagit hand om barnen och hemmet hela dagen. Han har bara varit på jobbet. ALLA mammor vet att vara på jobbet är SEMESTER om man jämför att vara hemma med barn.
Pappa Ricke tycker självklart att han minsann varit på jobbet hela dagen och vill ha sin egentid och bara slappa..
Det är sjukt svårt att få det att gå ihop.

Jag vet att det sitter bara i min hjärna. Det är bara mina egna tankar som gör mig till ett offer.
Herregud...jag har bara två barn. Det finns mammor som har det mycket värre än mig.
Egentligen älskar jag att vara hemma med barn och sköta hemmet.Men ändå kommer dom där tankarna att Ricke ska kunna läsa mina tankar vad JAG behöver när han är hemma....Konstigt!

Jag tror det mycket sitter i att amma. Man är ETT med ett spädbarn. Han överlever inte utan mig just nu. Det kan få mig att känna mig låst. Fast amma är en självklarhet för mig. Men det kan förklara varför man känner sig låst första tiden.

Men vi har blivit mycket bättre på att få det att funka.
Ricke är en aktiv pappa som är hjälpsam i hemmet.
Vi hjälper och tänker på varandra.
Han har även ett skadat knä vilket gör husfriden gott eftersom han inte tränar 3-4 kvällar i veckan...
När jag var föräldraledig med Helmer var han ofta borta på kvällar och jag tog mig aldrig ut.
Denna gång ska vi dela upp så båda kan komma iväg lika mycket.

Vi får vår vardag att funka bra nu andra gången:)
Men Ricke, gå på toa själv är lyx man sällan får, även du:)