Vårat stora barn.

Vi ska lämna tillbaka denna lånade dator imorgon eller ikväll. Vill därför passa på att skriva en sista rad...
Vi har beställt en ny men den kommer i slutet på månaden.

Jag vill passa på och berätta om min nyförälske i min son Helmer.
Han är inne i en sån underbart period i sitt lilla liv.
Han är inte trotsig. Han gör allt jag säger. Han bara kramas, pussas och gosas...
Jag är så sjukt galen i han så jag vet inte vad jag ska mig till...
Det märks verkligen att han älskar sitt liv just nu.
Att han har all uppmärksamhet från mamma och pappa.
Jag vill bara stanna tiden och vara här LÄNGE...
Tiden går lite för fort.

Snart är nämligen denna tid över för honom.
Snart kommer trotset och den all denna inre utvecklig som barn måste gå igenom.
Snart kommer ett syskon som kommer ta mycket plats i denna perfekt värld som han nu lever i.

Det är mycket som kommer hända våran lilla pojke som börjar bli så stor..
Självklart kommer det vara världens bästa för honom att få ett syskon. Efter en tid.
När dom börjar leka med varandra och stöttar upp varandra.

Jag kan bara känna när han ligger där och sover i sin säng att han ser så liten ut och denna lilla människa ska bli storebror...Han föddes ju nyss...
Det känns nästan som att jag tycker synd om honom på nåt sätt.
Det är lite svårt att förklara.
Men jag hoppas att han kommer känna lika som nu även när bebisen kommer.
Lilla lilla pojken min...:)

Det klart det kommer gå bra, men man blir lite rädd för hur det kommer bli. Eller hur jag själv kommer att bli med ett spädbarn i huset. Att jag vill ha ork och tid för honom som jag har nu.
Ja, det kommer förmodligen bli en stor utmaning och vi kan inte göra mer än vårt bästa.

Men som sagt jag vill bara stanna tiden för den kommer aldrig igen...